En gång på 60-talet, kanske 1966 eller 1967 åkte jag
spårvagnen över Götaälvbron. Det var i och för sig inget märkvärdigt med det,
för spårvagn  5 var Hisingsbornas
navelsträng till den större världen. 

Men solen höll just på att gå ner. Älven, dockorna och
kranarna avtecknade sig mot en flammande solnedgång och Götaverken
speglade sig i det stilla vattnet. Jag tyckte det var en vacker syn och jag bestämde mig för att lägga synen på minnet och återskapa den på
teckningslektionen . En vattenfärgsmålning i svart och orangegult förfärdigades
följande vecka. Det var bråttom eftersom den obligatoriska teckningsuppgiften
var omfattande och endast lämnade 30 minuter till fritt målande. Men jag minns
att jag tyckte att målningen blev fin. På samma gång vacker och verklig. Det
var inte enbart vattenfärg, utan det hade blivit nästan som på riktigt, även om
den flammande himlen hade svårt att smita in i kranarnas fackverk. Och  ett stycke avbildad verklighet  var något nytt för mig. 

Det dröjde länge till nästa älvmålning. Jag skulle tro att
det inte blev någon förrän hösten 1987 eller våren 1988. Då hade jag återvänt
till Göteborg efter att ha gått två år på Gerlesborgsskolan i Stockholm och
därefter målat på egen hand i en ateljé på Långholmen i Stockholm.

På en skola i Hisings Backa, där jag vikarierade, träffade
jag en gammal skolkamrat vars sambo sökte en ny kompanjon till ateljén på  Smedjegatan 5. Så fick jag en
ateljéplats och målarkompisar i Göteborg.

Det gula tegelhuset är byggt någon gång på slutet av
1800-talet. Det har med tiden kantrat och våningsplanen kan slutta upp emot en
meter. Huset befolkades då av arkitekter, små firmor, hantverkare och konstnärer.
PÅ gården huserade en familj som hade en cykelverkstad och pappan  Sigge
fungerade som något av gårdens ordningsvakt. Gud nåde den som ställde bilen
fel. 

Jaha, vad skulle man måla då?  Min tanke var att söka till Valand, så det
gällde  att hitta på något som kunde märkas bland hundratals ansökningar. Jag fixade och trixade och målade  ett slags ”hardedge”-målningar med mycket diagonaler och rutor. Jag tror att de
skulle föreställa en syntes av ett fyrlandskap i mörker och
Big Bang. Mig veterligen har ingen kommit på just den kopplingen tidigare. Men
målningarna platsade  fint i kategorin ” ansökningsprover”. Och kunde
 hämtas hem igen någon vecka efter inlämningen.

Smedjegatan